Vardagsreflektioner
Tunnelbanan suger.
Människorna ser ut som zombier. De stirrar rakt fram och ser ut att vilja dö. De pratar inte med andra. De tävlar i arga leken. Det värsta är att jag har blivit en av dem. En annan av tunnelbanepersonerna såg bekant ut. Hon hade insjunkna ögon, höga kindben och en tunn figur. Kom på att hon var lik Achmed the dead Terrorist. Dämpade ett skratt. Ett vansinnesskratt.
Har ingen kompost. Jag tittade nyss ner i papperskorgen och hällde ner äckliga matrester där. Tänkte på hur mysigt det måste vara för matresterna att samlas där. En vansinnestanke.
Hade informationsdag igår om stresshantering av en psykolog. Tydligen ger ett konditionspass samma effekt på en nedstämd person som en dos av SSRI-preparat. Så kanske borde deprimerade personer försöka motionera mer. Vi fick även lära oss mer om mindfulness. Tanken är att man ska fokusera mer på nuet, lite som barn gör, för att kunna koppla av och njuta av livet. Psykologen ringde i några vansinniga tibetanska klockor och pratade om att vi skulle känna våra tår och könsorgan.
....
Imorgon är det fredag. Vansinnig lycka!
:) :) :)
